XET OCH ISAAC

I en samtidig SvD-intervju, signerad Jeanette Gentele, förklarar filmens upphovsman Anders Wahlgren: ”Att antisemitismen var så utbredd i Sverige redan på 20-talet kände jag inte till. Det var drivkraften.” Han beskriver uttrycken för antisemitism i Strix, den nazistiska tidningen Vivi etc, angreppen på Grünewald i konstnärskretsar och nämner att ”En så folkkär konstnär som Sven Xet Erixson drog sig inte för att kalla Isaac för smygfis och judejävel och slå honom i ansiktet på Sigrids utställning på Konstakademien 1936 med tillägget : ”Om alla judar är som du förstår jag Hitler.” (allt enligt SvD-intervjun).

Det citat som återges i filmen finns i Ivar Lo-Johanssons memoarbok ”Tröskeln”. När Xet gick runt på utställningen sa han att han gillade Sigrid Hjerténs målningar, men han tyckte synd om henne som var gift med en sådan smygfis. Isaac hörde det och konfronterade Xet som då kallade honom judejävel etc. Och dessutom slog på Isaac med sin mjuka hatt.
Isaac polisanmälde Xet för misshandel, denne erkände så småningom och dömdes den 2 juni av polisdomstolen att böta 75 kr. Han hade övervägt att låta en advokat sköta ärendet, men vänner (som Reidar Aulie i Norge) avrådde Xet från det. Vännerna tyckte att Isaac hade förtjänat pryglingen men sade samtidigt att det där Xet sa om judarna inte borde sagts. Yngve Berg (kritiker i DN) skrev i ett privatbrev till Xet att detta att avgöra personliga tvister med slagsmål väl inte var inte så välbetänkt av en konstnär.
Av ett brev från Yngve Berg framgår att Xets uttalande om Grünewald och judar offentligt utnyttjats av nazistiska kretsar (i bl a Nya Dagligt Allehanda enligt Berg). Berg skriver vidare att det är sättet att med våld försöka avgöra personliga tvister han reagerat emot: “Dessvärre ser jag att Du fortfarande brinner av lust att massakrera Isaac, vilket jag uppriktigt vill hoppas att Du inte gör; det skulle skada Dig själv ohjälpligt och inte finna gillande och uppväcka glädje annat än i de nazistkretsar som jag vet att Du avskyr lika hjärtligt som jag”.
Bergs brev tyder på att han antingen i DN eller i ett tidigare privat brev till Xet försökt göra honom uppmärksam på att det när det gäller att med våld försöka lösa tvister finns “ett samband mellan Din mentalitet och nazisternas, och det var det jag med mina ord avsåg att göra Dig uppmärksam på om Du till äventyrs inte skulle ha märkt det själv. Det är våldsandan jag personligen reagerar mot och anser det vara min plikt att offentligt varna för”, skriver Yngve Berg i brev daterat den 12 juni 1936.
Xet skrev senare till Isaac för att avsluta bråket (enligt SvD först 1941, men ett icke årtalsdaterat brev tyder på att det kan ha varit långt tidigare). Isaac tackade för den utsträckta handen och svarade att det var ju sant att det fanns viktigare strider att utkämpa gemensamt för konstnärerna.

Vad utlöste Xets reaktion?
Vad var det då som fått Xet att ta till både kraftord och slagsmål? Ett par antydningar får man i brevkopior. I Viano do Castello i Portugal nåddes Xet av telegram om att han fått andra pris i tävlingen om utsmyckningen av Konserthuset i Göteborg. Ett par dagar senare fick Xet veta att Isaac Grünewald hos Konserthusets byggnadsnämnd begärt att få tillbaka sina skisser (placerade efter Otte Skölds och Xets förslag) för att utföra förslaget i naturlig storlek och få det bedömt vid sidan av Xets (Melodier vid torget), där juryn föredrog textil utformning och anhöll om att få det utarbetat i detalj.
Detta (den dålige förlorarens) krav på omtävling mellan honom och Xet fick denne att snabbt sätta sig på tåget och hasta hem. Beslutet om priserna meddelades i dagspressen den 8 april. Den 14 april hade Xet i Portugal fått beskedet om att Isaac agerat. Hans formuleringar i brevet hem till Bojan speglar att han var rasande: “det vore väl fan om Isacc skulle kunna ta det ifrån mig (Xet syftar på både pris och inköp). Nog är det väl otroligt i alla fall. Denna förbannade knöl….” Efter att ha klargjort att han den 15 april skulle ta tåget till Antwerpen och sedan direktbåt till Göteborg skrev Xet “Sedan få vi väl se vad denne fräcke skitmålare kan säga när vi stå ansikte mot ansikte”.

” bluff och flirt med juryn”
När Xet kom hem till Sverige möttes han av offentlig redovisning av Grünewalds angrepp – mest utförligt i Svenska Dagbladet 17 april sidan 8, med referat i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning samma dag. (Eftersom Olle Hjortzberg – som haft Xet som elev på Konstakademien – satt i tävlingsjuryn kan man kanske gissa att han tidigare informerat Xet om Isaacs agerande.)
Det är lätt att förstå att Xets irritation ökade när han i SvD kunde läsa följande (under rubriken “Strid om dekorationerna i Göteborg. Grünewald skall slåss till sista färgdroppen”. I GHT var rubriken profetisk “Hr Grünewald önskar slåss med Erixson. Vill ej anse Konserthustävlingen utagerad”:
“Rent principiellt, säger professor Grünewald, anser jag det vara en bluff att som Erixson säga, att ett förslag kan utföras både som fresk och vävnad, och jag häpnar över att det är juryn, som får avgöra i vilket material utsmyckningen skall utföras….Juryn anmärkte på den tillfälliga karaktären hos mitt förslag. Men tillfällig karaktär vidlåter i ännu högre grad Erixsons inlämnade arbeten” … “Det är en väl stark flirt med juryn att som Erixson påstå att hans förslag kan utföras både som fresk och vävnad”. Grünewald hävdade vidare att fresktekniken bara tillåter ett ringa antal färger, vilket bestämmer hela karaktären, medan man i en vävnad kan använda en hart när obegränsad, och rikare, färgskala”
I intervjun slutade Grünewald med att hävda att “det är väl ändå inte juryn som skall befolka Konserthuset. Och det är publikens välvilliga inställning mot mina skisser (vid den pågående utställningen av dem), som givit mig lust att slåss för mitt förslag. Jag kommer att slåss till sista färgdroppen.”
(Inom parentes kan noteras att också Otte Sköld antytt att hans förslag kunde utföras som fresko eller i textil teknik.)
Av samma artiklar framgick det dock att juryn, som fått frågan om omtävling från Konserthusstyrelsen, inte vacklade. Xet fick behålla sitt andra pris för ”Melodier vid torget” och inköpet av “Melodier vid älven”, som han för övrigt själv tyckte var det bästa.
Visserligen var tävlingen i princip anonym, men det rådde enligt konstkritikerna ändå ingen tvekan om vilka som svarat för det flesta bidragen. Juryns bedömning av Grünewalds förslag ”Musikens födelse” avslutades : ”det har i väsentlig grad karaktären av en improvisation med visserligen festlig men dock alltför flyktig verkan”. Xets förslag, som fick andra pris, fann prisnämnden ”äga stora förtjänster i sin festliga färgklang och sin livfulla komposition med en rikedom av friskt uppfattade motiv som vackert fördelats över den stora murytan”.

Både Berg och Xet pekade i andra sammanhang på att det inte var första gången som Grünewald försökt kullkasta jurybeslut i en tävling. I ett annat fall hade för övrigt Xet försvarat ett jurybeslut som då gällde ett verk av Grate och som Grünewald via styrelsen för konstnärernas intresseorganisation försökt ändra. Och Berg skrev i privatbrevet att “Isaacs framfart betraktas som en olycka av hyggliga judar har jag åtskilliga gånger haft tillfälle höra ur deras egen mun, även och märkligt nog ifråga om Ditt fall. Hans överdrivna självhävdelse är så känd att den blivit till en visa i var mans mun, och han tas heller inte på allvar”.
”Isaac är väl inte alltid så god kamrat…”, skrev Yngve Berg i det nämnda brevet till Xet. Att han inte heller var en så god make framgår av Anita Goldmans bok ”I själen alltid ren”. Man kan spekulera över om också detta ligger bakom Xets utbrott: ”Om alla judar är som du…” och ”Jag tycker synd om Sigrid som är gift med en sådan smygfis”.
Yngve Karlsson

PS
I början av 2006 publicerade DN Kultur två inlägg som klargjorde att Xet verkligen varken var nazist eller judehatare.
-Sundström Jan. Förenklad motsättning. Anders Wahlgren tar ett dramatiskt snedsteg. DN kultur 3 januari 2006.
-Grünewald Bernhard. Vi har båda burit oss jävligt åt. Xet och Grünewald försonades i brev. DN kultur 7 januari 2006.