MOTIV UTLANDET

Xet i Italien

1924 reser Xet till Italien tillsammans med konstnärskollegan Sven Hempel. Han besöker Rom, Florens, Siena, Arezzo, Assisi, Ravenna, Venedig, Neapel och den lilla orten Pesaro vid Adriatiska havet. Xet hade fått Slöjdföreningens stipendium, vilket möjliggjorde en långvarig utlandsvistelse.
Ett reseintryck från detta första möte med Italien målade Xet i föräldrahemmet i Tumba för att skapa en exotisk stämning i mammas kafé, som var inrymt i villan på ryggerivägen. Målningen finns i Xet-museet.
Xet bedrev museistudier, besökte kyrkor och palats.
I Florens fastnade han främst för Fra Angelicos fresker i San Marco-klostret. I Arezzo mötte han Piero della Francesca, i Assisi Giotto och i Ravenna de många mosaikerna.
Italien och staden Pesaro hade en avgörande betydelse för Xets konstnärliga utveckling. I brev hem skriver han att han för första gången vågat känna sig som målare.
Han hade börjat lita på sin förmåga att skapa.
En hel svit av målningar från Pesaro är kända, t ex “De vita oxarna, Pesaro” och “Trädgårdsarbete i Pesaro”.

Lars-Erik Åström skriver i Sveriges allmänna konstföreningens monografi och Xet: “Under intrycken av den primitiva italienska konsten hade hans konst mognat och förädlats”.
Xet kom att besöka Italien vid ett flertal tillfällen, 1930, 1950 1953 samt senare i livet Riva del Sole i södra Toscana.

Xet i Jugoslavien och Österrike

Sven Erixsons långresor tillsammans med Bojan för de lindahlska stipendiepengarna förde i maj 1930 paret till Dubrovnik i Dalmatien. De kom dit efter ett oplanerat uppehåll på några veckor i Venedig där Bojan blivit sjuk.
Mötet med det österländskt färgrika Jugoslavien, som liksom “guldön” Mallorca på den tiden var relativt oberört av turism, skildrade Xet i lyriska ordalag i stipendieberättelser. Dubrovnik var “en härligt vacker liten stad med de mest storslagna och måleriska omgivningar”.
(Xet och Bojan bodde en bit utanför staden, i den lilla badorten Mlini, där flera målningar kom till, bl a “Spelman, Montenegro” och flera målningar av vattenfall.)
“Befolkningen, som i stor utsträckning använde sina gamla måleriska dräkter, bildade samman med naturen de mest praktfulla bilder.”
… “Jag trivdes som en prins och arbetade som en häst”, skrev Xet. Ännu mer fängslad blev målaren av Sarajevo, som han besökte i ett par omgångar 1930. Det som gör den staden så praktfull för en målare “tror jag är denna blandning mellan turkar (vilka alla är köpmän och hantverkare) och de bosniska bönderna. Bägge parterna går klädda i sina färgrika gamla dräker och håller på sina nedärvda sedvänjor”. Folklivet erinrade om Tusen och en
natt, och stadens minareter och moskékupoler gnistrade som guld i solen…

Xets och Norge

-Det var som att komma från en torr, het öken in i en sval, levande oas, skrev Sven Erixson om sitt möte med den friska och orädda norska konsten vid världsutställningen i barcelona 1929. Han lärde sedan känna några norska målare i Paris och gjorde 1931 en resa i Telemarken tillsammans med den norske kollegan Harald Dahl.
»Danslokal i Telemarken» (Moderna museet ), som kom till under resan, visar hur kontakten med den norska allmogekonsten bidragit till att ge Xets måleri mera formfasthet och tyngd. Inspirationen från norska monumentalmålare som Per Krogh betydde mycket också för Xets sätt att lösa de stora uppgifter han fick under 1930-talet, med »Nils Holgersson» och »Melodier vid torget» som tydliga exempel.
Som en form av förstudier till dessa ser Erik Blomberg också de verk Xet 1934 målade i bl a Lofoten i Nordnorge.
»Hamnen i Nordland» och »Svolvaer» (Moderna museet» är två exempel på hur konstnären förmedlar »äventyret och uppbrottsstämningen (från torskfiskehamnarna) i sina rörliga perspektiv och kärva färgklanger».

Blomberg pekar på hur detta jämfört med arbetena från den förra norska resan speglar en tydlig utveckling. Xet »lägger på färgen i helare ytor, når en fastare komposition och större djup i kompositionen».
Sven Erixson blev nära vän med flera norska målare, särskilt Reidar Aulie, och hans känsla för gemenskapen kom till uttryck inte minst under andra världskriget. Flykten från Norge över fjället är ett motiv som finns i flera versioner och tekniker. Dessa verk är också exempel på hur Xet engagerade sig i flyktingarnas och de lidandes öden.

Xet i Spanien, Portugal, Nordafrika

Mötet med Spanien i slutet av 1927 blev för Sven Erixson en stark upplevelse. Intryck från hans många besök i landet utnyttjades i en rad enskilda tavlor, monumentalkonst som “Melodier vid torget” samt dekor och dräkter för teatern.
Hans möten med det spanska ljuset, folket och naturen – som är “större, värdigare och stoltare” än motsvarigheterna i Italien – väckte också stark medkänsla med det av diktatur förtryckta spanska folket; det visas senare i politiska målningar, som “Protest mot spanska inbördeskriget”, “Tidsbild” (1937, Moderna museet) samt litografin “Spanien” från 1961.På Prado-museet i Madrid och i Toledo imponerades Xet hösten 1927 av samlingar som visade Goya, Velasques och El Greco “i helfigur”.
Goya gjorde det djupaste intrycket på Xet som i reseberättelsen klassade honom som “ett av de största och personligaste snillen, som någonsin brett ut färger på en duk”. Säkert betydde det mycket för Xets lust att ta sig an monumentala uppgifter att Goyas stora “dekorativa saker” visade att pratet om att “en tavel- eller stafflikonstnär icke skulle vara lämpad för sådana uppgifter, kommer till korta”.

För en dekorationsutbildad konstnär med intresse också för konsthantverk innebar den spanska resan via Sevilla, Granada (Alhambra) och Valencia en guldgruva: katedralernas konst, morisk arkitektur och dekor men kanske framför allt folklivet med zigenare, Andalusiens fruktbönder i färgstarka dräkter, ett sjudande hamnliv i Valencia. Några av de verk Xet målade under resan tillhör de mest uppskattade: “Den spanska landsvägen” med återhållen färgskala och lekfulla detaljer, “Spanjorska med slöja”, målad i Granada julen 1927, samt “Apelsinpackhuset i Valencia” med “mustiga klanger av svart–grönt och apelsingult”.

I ännu högre grad kom Xets målningar från Mallorca att sjunga av färg. När han i början av 1928 lockades dit av entusiastiska beskrivningar av “Guldön” – redan bekant som turistort men ännu inte präglad av massturismen – hade han i Spanien åstadkommit ett 30-tal verk och hade 3 kvadratmeter målarduk i bagaget. Under ett par veckor i Puerto Soller hann han skapa bl a “Begravning, Mallorca” och “Fantasi, Mallorca” som är en romantisk bild av Bojan, indrömd i den blommande mallorkinska miljön med vulkaniska berg i bakgrunden. “Tror du inte att dessa bör utlösa den dramatiska sidan i mitt åleri?”, skrev han till fästmön.

Ett år senare återvände Xet till Mallorca, då nygift och tillsammans med hustrun, som hade fått ett halvt års tjänstledighet från Telegrafverket. En stor del av den tiden tillbringade paret i Puerto de Pollensa, “denna välsignade ort” med prägel av fiskarby och omgiven av hav, bondgårdar, olivlundars knotiga träd och silvergrå berg. Här föredrog Xet oftast att måla utomhus, det fanns helt enkelt inte plats för att arbeta som han brukade – dvs skissa på plats och måla tavlan färdig på rummet.
På sina dagliga strövtåg fann Xets färgstarka motiv som “Vattenbärare, Mallorca” och den guldskimrande skördescenen i “Den gula marken” (Lidköpings Folkets hus). Den här gången fanns Bojan på plats som modell och avbildades kärleksfullt i “Bojan och stjärnorna” och “Bojan broderar” (“Vid sybågen”).
Mallorcas folk var starkt präglat av religionen, och Xet fångades bl a av de suggestiva processionerna vid “Kristi lekamens fest” (“Corpus Christi”). Två tavlor av det motivet målade han, den ena i Pollensa och den andra i dess hamnstad, Puerton.
Från Mallorca gick parets färd till världsutställningen i Barcelona, där Xet inte imponerades av den moderna spanska men väl av den norska konsten. Till Mallorca återkom de aldrig tillsammans men väl till Spanien, där en rad målningar kom till 1935, t ex “Grönsakshallen i Alcala”, “Vindeltrappan i Alcala” och “Bojan i Alcala” samt
“Korkfabriken”. I Alcala målade Xet också på nytt en religiös procession, “Långfredagsmorgon, Spanien”.
Innan Xet gjorde sin sista dekor för teatern – “Don Juan” på Operan – fräschade han upp sina intryck av Spanien.
Hösten 1959 reste han via bl a Madrid och Sevilla till Kanarieöarna, där han också tillbringade en tid av sin konvalescens åren efter slaganfallet 1964. Från den tiden stammar några målningar och litografier, bl a “Kajsa och Hanna” (akvarell och litografi, 1966).

Nordafrika (Algeriet, Marocko, Tunisien)

De scener som Xet mötte vid sitt första besök i Nordafrika 1935 utnyttjade han snabbt, också i ny teknik (hans första litografi var “Marockanska”) och “Melodier vid torget”, som blev gobeläng i Göteborgs konserthus. Där blandades intryck från Marocko och Spanien.
Från Tanger finns flera målningar av araber, tiggare och åsnegården liksom marknadsmotiv från Marocko och Tunisien, alla signerade 1935.
Nio år senare tog Xet åter båten över från Spanien till Marocko och målade åtskilliga verk från Tetuan och Xaven i olika tekniker, bl a “Afrikas ansikte”, och orientaliska interiörer.

Portugal

Det färgstarka, sjudande livet i hamnar fascinerade Xet, som fångat sådana motiv i Spanien och Norge innan han 1936 målade en serie sådana scener från Lissabon, med lastning och lossning och kvinnor bärande på korgar med stora fiskar. En av målningarna vävdes tio år senare som gobeläng för Halmstads teater. Besöket i Portugal resulterade också i färgstarka bilder av marknader, risbärerskor och gatumotiv.

Om Xet & Thailand Japan

I slutet av 1962 gjorde Xet tillsammans med en rad arkitekter och konstnärer en månadslång studieresa till Asien. I brev hem till hustrun skrev konstnären att Bangkok nog varit den största upplevelsen: “Vackrare människor har jag aldrig sett…Sista morgonen i Bangkok gjorde vi en färd på floden som jag aldrig skall glömma.
Folket levde lika mycket i vattnet som på land. Det var något alldeles märkligt”. Husbåtsliv och kolutkörare skildrade Xet i några målningar och två litografier.
Annars upplevde han gruppresan som så jäktig och tröttande att han inte orkade med många akvareller.
Några verk blev det ändå från kringkuskandet i Japan med besök i bl a Tokyo, Kyoto, Hiroshima och Ises shintotempel (“en stor upplevelse av mystik och lugn”).
Miljöer med japanska tecken bevarade han i målningar, men det var tröttande att inte förstå varken tecken eller språk: “Jag återkommer till min gamla idé om att varje skolbarn i varje land i hela världen skulle vara tvungna att lära sig esperanto”, skrev han i brev från Kyoto.